Det finns 300 arter av vilda bin i Sverige och de står för den största andelen av pollineringen. Men många arter av vildbin riskerar idag att dö ut. De flesta känner till honungsbiet och den stora nytta det gör som pollinerare av växter och grödor.

Länsstyrelsens information om vildbin och åtgärder för att rädda dem Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster..

Vildbin i Västra Götlands län

Närmare 200 arter av vildbin har påträffats i Västra Götalands län. Av dessa är 35 arter rödlistade och 8 arter berörs av särskilda åtgärdsprogram.

Att en art är rödlistad innebär att den löper risk att dö ut. De flesta rödlistade bin, samt ett antal arter som inte är rödlistade, fungerar också som så kallade signalarter. De signalerar genom sin närvaro att ett område har höga naturvärden.

Viktiga pollinerare

Frukt och bär är beroende av insektspollinering för att bilda frukter, och för grödor som olje- och baljväxter ger det större skördar. Av världens viktigaste jordbruksgrödor är hela 70 procent beroende av pollinering. I Sverige uppgår värdet av pollinering till minst 900 miljoner kronor per år. Honungsbin är viktiga lokalt och för vissa grödor, men vilda insekter står för en högre andel av pollineringen.

De flesta lever ensamma

Utöver honungsbiet och humlorna som är samhällsbyggande, är de flesta vildbin i Sverige vad man kallar för solitära. Det innebär att varje hona bygger sitt eget bo och där föder upp sina larver på pollen. Hos en del arter lever dock honorna nära varandra i kolonier. Huvuddelen av våra svenska solitärbin bygger sina bon i marken och behöver för detta lättgrävd sandjord utan för mycket vegetation. Bin är värmeälskande djur och boet anläggs därför på solbelysta och vindskyddade platser.

Beroende av vissa växter

Bina behöver tillräckligt med blommande pollenväxter inom flygavstånd från boet för att honan ska kunna livnära sin avkomma. Det måste också finnas växter som förser de vuxna bina med nektar, vilket fungerar som ”flygbränsle”. Ungefär en fjärdedel av de svenska solitärbina samlar endast pollen från en eller fåtal växter. Denna specialisering gör dem mycket effektiva i sin pollensamling, men samtidigt känsliga för störningar och variation i blomtillgång. Många av de utrotningshotade arterna är sådana specialister.

(Källa: Länsstyrelsen Västra Götaland)