Svamprik höst medför även risker

Det finns mycket svamp i våra skogar. Efter en regnrik sommar och början på hösten är det många som vill plocka läckerheterna i skogen. Det medför tyvärr också vissa risker. Är man inte en van svampplockare är det lätt att få med sig fel sorter med sig i svampkorgen. Giftinformationscentralen vill därför gå ut med en varning om giftiga svampar. Det har den senaste tiden förekommit allvarliga svampförgiftningar, framför allt bland personer som inte har svenska som modersmål.

Vilka svampar du ska undvika

Här kan läsa om de giftigaste svamparna i svenska skogar. På sidan lägger vi även informationsfoldrar från giftinformationscentralen. Du kan välja mellan olika språk.

• Plocka inga svampar som liknar de i denna artikel!
• Ta bara svampar som du säkert känner igen!
• Provsmaka inte! Även giftig svamp kan smaka gott!
• Låt endast svampkunnig vuxen rensa svampen!
• Skaffa en modern svampbok!

Ring 112 vid inträffade förgiftningstillbud och begär Giftinformation – dygnet runt. Ring 010-456 6700 i mindre brådskande fall. www.gic.se Länk till annan webbplats.

Flugsvampar

Dessa tre arter har hattar med prickar på. Men prickarna kan lätt lossna och helt eller delvis saknas.

Giftets verkan och symtom

Alla dessa svampar innehåller gift som stör nervsystemet. Yrsel, förvirring, oro, sänkt medvetande och kramper kan uppkomma. Ibland även illamående och kräkningar.

Röd flugsvamp

Hatt 10-25 cm. Hattfärgen kan variera från starkt rött till blekare orangerött. Prickarna är vita. Foten har en kraftig ring och nedre delen av foten är uppsvälld. Växer i lövskog och barrskog.

Brun flugsvamp

Den bruna till gulbruna hatten är 10-20 cm och har vitgula prickar. Foten har tydlig ring och nedre delen av foten är uppsvälld. Växer i barrskog.

Panterflugsvamp

Hatten är 5-12 cm och går i bruna nyanser. Prickarna är vita, ringen på foten kan ibland saknas. Nedre delen av foten är uppsvälld. Växer vanligen i lövskog och parker, men ibland även i barrskog.

Andra giftiga svampar

Vit flugsvamp

Hela svampen är vit. Hatt 5-12 cm. På foten sitter en ring, ibland kan ringen saknas. När flugsvamparna är riktigt unga liknar de ett ägg. Nedre delen av foten, som ofta sitter långt ner i mossan, är uppsvälld. Vit flugsvamp växer i mossig barrskog och i bokskog.

Giftets verkan och symtom

Giftet skadar levern. Tecken på förgiftning är vattentunna diarréer, illamående och kräkningar som börjar många timmar efter svampmåltiden. Risken för allvarlig leverskada är stor. Förgiftningen kan leda till döden.

Lömsk flugsvamp

Hatt 5-12 cm. Hattfärgen kan variera en del, från nästan helt vit till grönaktiga eller grå och ljusbruna nyanser. Skivorna är vita. Foten har en tunn ring, som ibland saknas. Nedre delen av foten är uppsvälld. Lömsk flugsvamp växer i lövskog, blandskog (löv- och barrträd växer tillsammans) och på ängsmarker med bok, ek och hassel.

Giftets verkan och symtom

Innehåller samma gift som den vita flugsvampen. Ger samma symtom och är lika farlig – se vit flugsvamp.

Toppig giftspindling

Hatt 4-8 cm. Hela svampen är rödbrun till gulbrun. Hatten är ofta toppig, men inte alltid. Växer i mossig barrskog och i bokskog. En snarlik art som innehåller samma gift är orangebrun giftspindling (C. orellanus). Den växer i lövskog med ek, bok och hassel.

Giftets verkan och symtom

Giftet skadar njurarna som kan bli helt förstörda. Tecken på förgiftning uppkommer inte förrän efter flera dagar. Dessa kan vara illamående, kräkningar, ökad törst, muskelvärk, ökade eller minskade urinmängder. Den förgiftade kan behöva få dialysbehandling under lång tid och kanske en njurtransplantation.

Stenmurkla

Stenmurkla hör till en helt annan grupp av svampar. Hatten är 4-12 cm, brun, rundad och veckad. Foten kan variera i färg, i ljusa grå, bruna eller svagt violetta nyanser. Stenmurklan växer om våren från april tills björken slagit ut, ofta längs skogsvägar, vid rotvältor eller på hyggen.

Giftets verkan och symtom

Giftet stör nervsystemet och kan också skada blodkropparna och levern. Tecken på förgiftning är yrsel, dubbelseende och sluddrigt tal. Illamående och magont kan också förekomma.