Siene-Landa

Vid Kyllingsån och Säveån i Vårgårda kommun finns ett varierat, ålderdomligt kulturlandskap med stor förekomst av naturbetesmarker och ädellövskogar. Ett stort antal kulturpräglade naturtyper som ljunghed och åmader hyser hotade växter och djur. Området är småskaligt och beskrivs i det följande från öster mot väster. Söder om landsvägen vid Eklanda framträder en rullstensås. Hagmarks-landskapet vid Mängsholm och Uggletorp bildar ett av länets största kontinuerligt formade hagmarksområden.

Odlingskontinuiteten sträcker sig med säkerhet tillbaka till 1600-talet då området präglades av ek- och björkbevuxna ängs- och betesmarker under herresätet Lagmansholm. I dag karaktäriseras hagarna av ekar, varav många vidkroniga i ett öppet och betespräglat landskap. Säveån, som slingrar sig fram i området bidrar, till att göra landskapsbilden till en av länets mest tilltalande.

På ett torrängsavsnitt växer brudbröd, backsippa, kattfot, låsbräken, getväppling och rödkämpar. I den nordvästra ekhagen återfinns slåttergubbe, nattviol och några staggpartier. Den lågt liggande strandängen väster om Mängsholm översvämmas på våren och hösten. Häckfågelfaunan innefattar bland annat skogssnäppa, enkelbeckasin, rörsångare, sävsångare och gulärla.

Holtsäckra

Kulturlandskapet vid Holtsäckra och Skog vid Ornungasjön illustrerar de små brukningsdelar som framröjdes och uppodlades i skogsbygderna från medeltid och framåt. Inägomarken är småbruten och representerar ett ålderdomligt odlingslandskap typiskt för den stenbundna Svältbygden. De småskaliga åker- och slåtterytorna är väl i hävd. Värdefull är framförallt den hägnade fägatan och den stora mängden stenmurar som korsar inägorna samt alla odlingsrösen. Två mindre delar av detta odlingslandskap ingår i ett Natura 2000-område

Till landskapets ålderdomliga karaktär bidrar också den välbevarade bebyggelsen som belyser byggnadstraditionen i det äldre bondesamhället. Motiveringen till riksintresset är att de välbevarade kyrkbyarna i odlingslandskapet ger en god föreställning om bybebyggelsens sammanhållna karaktär före 1800-talets skiften. I uttrycket för riksintresset ingår även gravfält från yngre järnåldern. En fägata, flera stenmurar och otaliga odlingsrösen ger området en ålderdomlig prägel. Området är botaniskt mycket intressant. Att komma till Holtsäckra är som att förflytta sig ett sekel tillbaka i tiden.

Yxnås

Yxnås är ett av länets allra mest besökta naturreservat.
Här finns ett litet soldattorp i hjärtat av naturskönt och enligt gammal sed hävdat landskap i orörd natur.

Yxnås naturreservat omfattar huvudsakligen odlingsmarkerna till torpen Yxnås och Brännåsen. Med hjälp av odling, slåtter och bete bevarar man områdets karaktär av intensivt utnyttjat torplandskap samt gynnar floran, och då i första hand ängsfloran, i området.

Den kuperade terrängen har bidragit till att odlingslandskapet fått behålla sin karaktär och förändringarna i markerna är blygsamma, jämfört med hur bondens marker i övriga områden omvandlas under ett århundrade.

För att återskapa torpepokens ängsmarker utfördes röjningar i slutet av 1970-talet och slåttern återupptogs på 2,5 hektar. Floran är ovanligt rik, här odlas korn och andra grödor med inslag av de åkerogräs som förr var vanliga. I linåkern växer linsjärja. Alla dessa arter är idag mycket sällsynta. Åkrarna plöjs delvis med hjälp av häst och besås för hand.

På markerna runt omkring finns blodnäva, gräset spärrlosta, bergjohannesört, kungsmynta och trollsmultron. I skuggan under lövträden vid foten av bergbranterna växer hässlebrodd, trolldruva, backskafting och lundbräsma.

Samtliga områden faller även under riksintresse för kulturmiljövården.